“Rädslan för att mat skulle fastna gjorde att jag inte åt med andra”
För drygt fem år sedan gjorde Dagmar Gustafsson en ballongvidgning av matstrupen på grund av sväljsvårigheter. Två år senare återkom problemen. Men de egna krämporna sköts åt sidan i skuggan av dygnetruntvården av den alzheimersjuke maken.
Först långt senare fick Dagmar hjälp av en logoped som skrev ut en IQoro.
De första sväljsvårigheterna kom smygande redan för tio år sedan, men det var inte för svalget som Dagmar sökte vård första gången.
Första gången jag sökte vård var det för magen. Den var uppblåst som en ballong.
– Nej, jag hade problem med magen. Den var uppblåst som en ballong. Via gastroskopi konstaterades det att jag hade ett diafragmabråck, berättar Dagmar, som precis kommit in från trädgården.
Cancerdiagnos och sorg
Att bråcket kunde vara orsaken till problemen i svalget var det ingen som pusslade ihop. Men när svårigheterna intensifierades och maten blev hängande halvvägs i strupen genomfördes en utvidgning av matstrupen vilket gjorde att problemen avtog för en tid.
– Samtidigt upptäcker läkarna att jag har cancer i tjocktarmen och behöver opereras. Ingreppet gick bra och idag är jag friskförklarad, berättar Dagmar.
I samband med hustruns operation och konvalescens tvingades den sjuke maken flyttas till ett vårdboende. Där tillbringade Dagmar tiden tillsammans med honom fram till hans död förra året.
Ju mer jag återhämtade mig mentalt, desto mer påtagliga blev mina problem.
Vårdsituationen och omsorgen av maken gjorde att Dagmar inte hade tid att tänka på sväljproblemen, som sakta smugit sig åter. De var inte heller prioriterade i spåren efter livskamratens död då månader av sorgearbete och återhämtning följde.
– Fast ju mer jag återhämtade mig mentalt, desto mer påtagliga blev mina fysiska problem. Av rädsla för att mat och dryck skulle fastna i halsen avstod jag ofta från att äta i sällskap från andra, vilket gjorde mig socialt isolerad.
Seriös och proffsig logoped
På vårdcentralen fick Dagmar ingen hjälp och efter många turer hit och dit härsknade Dagmar till och krävde remiss till halsläkare och logoped.
Sonhustrun hade nämligen hittat en tidningsartikel om en kvinna med likartad problematik. Den kvinnan hade blivit hjälpt av en ny behandlingsmetod i form av ett neuromuskulärt träningsredskap.
En tid senare fick Dagmar sin kallelse till Öron-Näsa och Halsmottagningen på Kullbergska sjukhuset, Katrineholm där hon fick träffa både en läkare och logoped.
Här var det seriöst och proffsigt hela vägen. Det verkade som att de redan kände till metoden.
– Jag visade upp artikeln och kände genast att de lyssnade. Vanligtvis brukar man ju få slåss för sin sak, men här var det seriöst och proffsigt hela vägen. Det verkade som de redan kände till metoden för logopeden sa, att hon visst kunde skriva ut en IQoro till mig, fortsätter Dagmar.
Behöver inte smussla längre
Efter att ha lusläst manualen satte Dagmar igång och gjorde de medföljande sväljtesterna, vilka bara bekräftade hennes problem. Efter bara ofattbara tre dagars träning kände hon att något förändrats!
– Svårt att beskriva, men annorlunda, lenare på något vis. Fjorton dagar senare kunde jag svälja det mesta. Det var en stor lättnad som sporrade till fortsatt träning.
Håller koll på sin egen utveckling
Hittills har Dagmar tränat i några månader och gjort om sväljtesterna var tredje vecka för att ha koll på sin utveckling. Förutom en kontinuerligt förbättrad sväljförmåga känner Dagmar av en ökad muskelstyrka i både ansikte och mun.
Livet har vänt på alla områden och livskraften har kommit henne åter. Smusslande med mat och dryck är ett minne blott och Dagmar umgås gärna med folk när tillfälle ges.
– Jag är väl knasig, men jag tycker det är roligt att vakna upp på morgonen och hitta en ny dag, avslutar 87-åriga Dagmar Gustafsson och passar på att ge en eloge till logopeden Siv Lithander på Kullbergska sjukhuset som lät henne prova IQoro.
“Klumpkänslan är i princip borta och min livskvalié har blivit så mycket bättre. ! IQoro fungerar verkligen och jag skulle rekommendera den till alla jag känner. En fantastisk produkt som jag är glad att jag kom över.”
Elin F, verifierad kund.
Beriths reflux och sväljsvårigheter gjorde att hon inte stod ut längre
Dagligen behövde Berith rusa till toaletten när maten rann upp ur svalget. Läkaren diagnostiserade henne med diafragmabråck, men sade att det inte fanns någon behandling.
Efter några veckors träning kände jag en påtaglig förbättring. Den dagliga mardrömmen med att stå lutad över toalettstolen bleknade. Läs Beriths berättelse