Våra kunder berättar - Stroke

Stroke mitt i livet - Helene Andersson

Stroke mitt i livet – IQoro blev vändningen

Helene Andersson var bara 39 år gammal när hon drabbades av stroke i samband med en händelse i skidbacken. Med ett hektiskt jobb inom reklambranschen bortförklarade hon istället sina balans-, minnes- och koncentrationsbesvär med stress och begynnande hög ålder.  Inte heller läkarna kunde ge någon förklaring. Efter två veckor återgick Helene till arbetet med stödkrage och morfintabletter. 

Fem år senare, 2008 när den stora stroken slog till, såg man spår av två tidigare. Tack vare den neuromuskulära behandlingen IQoro fick Helen – år efter insjuknandet - hjälp med sina tal - och sväljsvårigheter, och livet tog en ny vändning. 

Ta del av Helene Anderssons glädjande fredagsmail till oss på MYoroface:

”Vilken fantastisk uppfinning IQoro är. När jag drabbades av Wallenbergs Syndrom – lillhjärns - och hjärnstamsinfarkt - var det ingen som nämnde vad dysartri (talsvårigheter) och dysfagi (sväljsvårigheter) var för något. Mycket synd då det är vanligt efter en sådan här infarkt. Jag fick visserligen hjälp av logoped att lära mig svälja igen, men det fungerade inte riktigt. Musklerna i matstrupen och munnen var försvagade och jag satte ofta i halsen. Talet blev sluddrigt, jag hade svårt att artikulera, led av sura uppstötningar, var alltid slemmig i halsen och snarkade som en liten gris. 

Först efter sju år visade det sig att jag fått ett stort mellangärdesbråck, en bidragande orsak var en försvagad muskulatur. Mitt enda alternativ – enligt läkarna - var en operation, något som skulle göras om vart annat år. Operationer efter tre strokes, nej tack! Jag vågade faktiskt inte.

Jag var inte ens femtio år fyllda och funderade om mitt resterande liv skulle genomsyras av sluddrigt tal och sura uppstötningar. Så ramlade jag över IQoro. Nu har jag tränat i ungefär ett år med munhanteln. De sura uppstötningarna, slemhostan och snarkningarna försvann successivt ganska fort. Numera talar jag betydligt bättre och kan även läsa skriven text i högre utsträckning än tidigare. 

Också mitt självförtroende har fått en nytändning. Nyligen gjorde jag något jag aldrig vågat drömma om att göra. Jag höll ett tal på ett 60-års kalas. Det var stort, men jag tordes, eftersom jag inte sluddrar längre. 

IQoro har även haft betytt mycket för min make Sven som är yrkeschaufför. Han har besvärats av snarkning och apné under flera år. Idag är han helt besvärsfri och vaknar pigg och utvilad varje morgon, väldigt betydelsefullt i hans yrke. 

Det borde vara allas rätt att få chansen att rehabilitera sig med IQoro. För mig blev denna lilla blå sak ett stort mirakel.

Jag vill bara säga Tack!"

Helene Andersson, Orust

 

Kärnfriska Eine drabbades av en stroke

2011 föll Eine Sellman så olyckligt att hon slog i huvudet och ådrog sig en stroke. Stroken i sin tur ledde till problem med talet, balansen samt sväljsvårigheter. Tack vare en ny behandlingsmetod kunde Eine emellertid börja tala och svälja igen och mår idag bra.

2011 föll Eine Sellman så olyckligt att hon slog i huvudet och ådrog sig en stroke. Stroken i sin tur ledde till problem med talet, balansen samt sväljsvårigheter. Tack vare en ny behandlingsmetod kunde Eine emellertid börja tala och svälja igen och mår idag bra.

Eine och Lars Sellman är ett riktigt radarpar. Stämningen är skojfrisk och det går inte att ta miste på värmen dem emellan. 

Paret lämnade bullret i storstaden för en fridfull gård i Dalarna.

– Jag drev en egen tandhygienistpraktik i Åkersberga, men sålde när jag blev pensionär och övergick till mitt hundintresse istället, berättar Eine.

Riesenschnauzer är rasen som Eines hjärta klappar för. Det är inte fel att säga att det var Eines hobby som rent bokstavligt fick henne på fall. En morgon var det livligare än vanligt från valprummet längst ner i de tre våningar höga huset. Maken Lars, eller Larsa som Eine kallar honom låg fortfarande kvar i sängen.

– Jag skyndade mig nog lite väl mycket, snubblade och slog i huvudet, berättar Eine.

Orden kom inte fram

På ragglande ben tog hon sig till kökssoffan för att hämta andan en smula. Den tuffa Eine som inte verkar vara typen som klagar sig onödan, tänkte att det inte var någon fara. Hon blödde ju inte.

Maken Larsa, som skyndade till undsättning, var dock av en annan anledning. 

– Han envisades med att vi skulle ringa vårdcentralen. Himla onödigt! Jag var ju bara lite yr och hade svårt med balansen. 

Men just den här bataljen vann Larsa, som kontaktade vårdcentralen i Ludvika och fick en tid senare på eftermiddagen. Från vårdcentralen i Ludvika blev det remiss till Falu Lasarett. Personalen undrade om Eine kanske ville åka ambulans.

– Aldrig i livet att jag tänkte lägga mig i en ambulans! Larsa fick minsann köra, säger Eine bestämt.

Väl i Falun gjordes en datortomografi. Eines blodtryck var skyhögt så hon blev inlagd med tillsyn var fjärde timme. Någon dag senare blev hon utskriven. Att Eine faktiskt drabbats av en stroke till följd av fallet fick hon ingen riktig information om. Men att något inte var som det skulle blev tydligt redan under bilresan hem.

– Plötsligt kunde jag inte få fram orden och jag funderade på vad sjutton som var på gång.

Trots hustruns envisa protester kontaktade Lars åter vårdcentralen i Sunnansjö. Då var Eines blodtryck uppe i 250 och det fanns ingen tvekan. Eine hade drabbats av en stroke.

Tiden efter diagnosen beskriver Eine och Larsa som ett enda virrvarr. Det tog en månad innan Eine blev kallade till Stroketeamet i Ludvika. Under tiden var det maken som fick sköta snacket då hustrun bara fick fram några enstaka ord. Därtill hade Eine sväljsvårigheter och balansproblem, symptom som är vanliga efter en stroke. 

Googlade fram IQoro®

– Besöket vid stroketeamet var dock inte mycket att hänga i julgran, berättar Eine och ruskar på huvudet. 

Hon berättar om remissen till logopeden, en person som hon fick träffa först flera månader senare. Enligt Eine bortkastad tid. Logopeden undrade vad Eine hade för fel och vad hon kunde hjälpa till med.

– Hon må ju ha hört att jag knappt kunde prata! Men logopeden tyckte jag verkade frisk och bad mig återkomma om jag blev sämre.

Det är inte svårt att förstå att makarna Sellman misströstade när vårdapparaten brast. Som ett resultat började de istället själva söka information via nätet. De ville veta allt om stroke och gick därför med i Strokeförbundet. Det var också via deras medlemstidning Strokenytt som paret läste om den nya behandlingsmetoden i form av en forskningsbaserad munhantel. 

– Genom mitt yrke som tandhygienist lät behandlingsmetoden logisk. Jag kände liksom igen tänket från mitt eget yrke. När jag googlade runt och såg därtill att det var en tandläkare bakom produkten beställde jag en per omgående.

I mitten av juli 2015 körde så Eine igång med munhanteln IQoro®. Till en början tränade hon intensivt och resultaten lät inte vänta på sig. Talet kom succesivt tillbaka och sväljförmågan förbättrades markant, liksom styrkan i ansiktsmuskulaturen. 

– Dumt nog började jag dock slarva, tillägger Eine lite skamset.

Under hösten kom också ett ordentligt återfall, gällande sväljförmågan. 

– Det var rätt dramatiskt. Vi hade goda vänner på besök när jag plötsligt kände hur maten fastnade. Jag fick springa iväg och höll nästan på att kräkas.

Återfallet fick fick Eine att inse att hon borde hålla sig till det som träningsmanualen sa. Det vill säga tre pass per dag före måltid under några månader, för att sedan underhållsträna vid behov.

– Jag har alltid levt ett aktivt liv och det vill jag fortsätta med. Jag vill absolut inte uppleva samma återfall igen, säger Eine samtidigt som hon klappar om en av sina älskade hundar.

På kuppen har hon även blivit kvitt sina snarkningar.

– Det har däremot inte Larsa. Jag har sagt till honom att han borde testa IQoro® han med, skrattar Eine och skickar över en passning till maken.
 

 

Gerd fick lättare att svälja

På äldreboendet Åsgården i Söderhamn bor 92-åriga Gerd Jonsson. En pigg och glad dam som gärna vill komma utanför boendet när tillfälle ges. Hon är en av flera på som deltagit i en studie om äldres sväljförmåga och munhälsa. För henne blev munskärmsträningen en vändpunkt.

Det var när Gerd Jonsson drabbades av stroke som hon hamnade på korttidsboendet Västerbacken då det blev svårt att klara sig själv där hemma.

– Mamma fick också problem med talet och sväljsvårigheter, berättar dottern Ann-Marie Svahn Jonsson också Söderhamn.

Något större fel på Gerds munhälsa var det dock inte. Med alla tänder i behåll i en ålder av 92 år fanns alla förutsättningar till en mer kvalitativ vardag om det bara gick att träna upp den muskulatur som skadats vid hennes stroke.

Det var därför av stor betydelse för Gerd att SOFIA-studien även omfattade Västerbackens korttidsboende.

– Mamma ställde sig positiv till att vara med i undersökningen, och faktum är att hon bara efter några veckors behandling med munskärmen både fick lättare att tala, äta och svälja.

Numera har Gerd flyttat till det permanenta äldreboendet Åsgården.

– Jag hoppas att den här munskärmen finns att tillgå på alla äldreboende framöver. Den gjorde verklig skillnad för mamma, säger Ann-Marie Svahn Jonsson.

Strokedrabbade Gösta vann dubbelt upp

Hösten 2010 förändrades livet för Hudiksvallsbon Gösta Svensson. Det som började med en allvarlig hjärtinfarkt slutade även med en stroke. I sviterna av två allvarliga sjukdomar var den första tiden mörk.

– Det var helt tomt inom mig, en kuslig och förvirrande känsla, berättar Gösta Svensson.

Till följd av stroken drabbades han av minnesstörningar, ansiktsförlamning, nedsatt rörlighet i vänster arm, ät-, tal och sväljsvårigheter samt förlorad aptit.

Inledningsvis var det bara flytande föda, såsom soppor och energidrycker som gällde.

– Jag avskydde att äta. Ingenting smakade och jag hade svårt att få i mig näring. Det var som om något i hjärnan stängde av liksom. Det var frustrerande.

Första mötet med specialisten i orofacial medicin, Mary Hägg ansvarig för Tal- och Sväljcenter på Hudiksvalls sjukhus, skedde på hjärtavdelningen där Gösta vårdades.

– Mary kom och berättade om en metod som skulle kunna stärka upp min ansiktsmuskulatur och förbättra min sväljförmåga.

Väl utskriven från hjärtavdelningen påbörjade Gösta sin rehabilitering hemma med den nya metoden.

– Inledningsvis gjordes en massa tester. Bland annat mättes min läppstyrka och sväljförmåga. Båda funktionerna var jättedåliga.

Han berättar även om hur Mary filmade honom under det att han fick äta en tallrik med filmjölk.

– Det gick inte särskilt bra! Jag hade varken styrka eller motorik, så det var ett väldigt slafsande. Det mesta hamnade utanför.

När Mary Hägg plockade fram en specialutvecklad munskärm började den annars så positiva Gösta att tvivla.

– Jag tänkte, att vad kan väl en liten plastgrej göra för nytta för mina problem? Men Mary var envis och eftersom jag hade gått med på behandlingen ville hon att jag skulle testa.

Redan efter en vecka märkte Gösta resultat.

– Det var otroligt. Jag kände plötsligt hur läpparna var med mig och att det gick lättare att både äta och prata.

Dryga månaden senare kände sig Gösta återställd. Ansiktsförlamningen hade släppt, ansiktet blev alltmer symmetriskt och sväljsvårigheterna var borta.

 

 



Idag är 73-åriga Gösta Svensson aktivare än någonsin.

– Även om det stundtals kändes rätt löjligt att sitta och dra i den där munskärmen, så var det värt vartenda ögonblick. Utan den hade jag inte varit där jag är idag.

Förutom att resa, träffa barn och barnbarn, bowlar Gösta Svensson tre gånger i veckan samt åker på dans med sambon om helgerna.

Och förutom lyckan över att vinna livet åter, berikades han även med en trissvinst i direktsänd teve för något år sedan.

– Det blev liksom dubbla segrar kan man säga!

 

    

Produkter
    Drift & produktion:  Wikinggruppen