Sväljningsprocessen – från mun till mage

På den här sidan kan du läsa om sväljningsprocessen. Det är kroppens process för att frakta mat och dryck från tallriken ner i magen. Det är en avancerad process som är förprogrammerad i hjärnan och involverar såväl muskler som nervbanor.

Vad är sväljningsprocessen?

Sväljningsprocessen är ett händelseförlopp som pågår från precis innan vi stoppar in en bit mat eller en klunk vätska i munnen, till att den landar i magsäcken. Däremellan är det många små moment som ska klaras av och totalt 148 muskler som ska fungera felfritt. 

Sväljningsprocessen kan delas upp i fyra faser. Första fasen pågår från att vi ser och känner lukten av maten till att vi stoppar den i munnen. Fas nummer två är när maten befinner sig i munhålan där vi tuggar den. 

I dessa två första faser har vi kontroll över musklerna. Vi kan bestämma oss för att tänderna ska tugga maten och hur tungan rör sig. Men när maten är i munnen stimuleras också nerver som talar om för musklerna längre ner i kroppen att mat är på väg. Redan då börjar dessa muskler förbereda sig för att ta emot maten.

I fas nummer tre befinner sig maten i svalget. Där är det mycket som ska hända som vi inte har medveten kontroll över. Bland annat höjs struphuvudet och struplocket faller ner över luftstrupen för att undvika att vi ska få ner mat och dryck i lungorna. 

Den sista fasen är matens färd genom matstrupen och ner i magsäcken. Även här finns det muskler vi inte kan kontrollera. Bland annat de som öppnar matstrupsmunnen i halsen, de muskler som hjälper till att frakta maten genom matstrupen och de som öppnar magmunnen nere under diafragman för att maten slutligen ska kunna komma ner till magen.

Faserna i sväljningsprocessen

Kroppens sväljningsprocess är ständigt påslagen. Totalt sväljer vi ca 600 gånger per dag, varav 350 gånger dagtid, 200 gånger under måltid och 50 gånger under sömn. Därför blir det stora problem när sväljningsprocessen inte fungerar som den ska.

Fas 1: Den pre-orala fasen

Sväljningsprocessen inleds med den pre-orala fasen. Den innebär att vi transporterar maten från tallriken till munnen med hjälp av händer och eventuella bestick eller andra redskap. Redan här talar våra ögon och vårt luktsinne om för kroppen att maten är på väg ner i magen och vissa system sätter igång att arbeta.

Fas 2: Den orala fasen

Den orala fasen, också kallad ”munfasen”, är viljestyrd och kontrolleras från hjärnbarken. Den sker när matbiten kommer in i munnen. I den här fasen tuggar vi maten. Så snart tuggan passerat främre gombågen mot svalget (faryngeala fasen eller svalgfasen) tar sväljreflexen över, vilken kontrolleras från hjärnstammen.

Bägge faserna, mun- och svalgfasen, är däremot beroende av den så kallade sensori-motoriska reflexbågen, således skickas signalerna via känseln, tryck, beröring, smak och temperatur, upp till hjärnan (via afferenta nervbanor) och ned till musklerna (via efferenta nervbanor). 

  1. Hjärnstammen – Kontrollerar ”icke viljestyrda”, automatiska funktioner som t.ex. andning, blodtryck, hjärtrytm, reflexstyrd sväljning och fungerar också som en kommunikationscentral mellan storhjärnan, lillhjärnan, ryggmärgen och det perifera nervsystemet.
  2. Hjärnbarken – Kontrollerar våra ”viljestyrda”, mest avancerade funktioner så som språk, tankeverksamhet, finmotorik och viljestyrd sväljning.
  3. Lillhjärnan – Härifrån koordineras våra rörelser, vår balans och vår förmåga att agera i förhållande till omgivningen.
  4. Hjärnbalken – Sammankopplar större delen av de båda hjärnhalvornas barkområden med varandra. Den består av 200-800 miljoner nervtrådar som samordnar aktiviteterna i de båda hjärnhalvorna.

Baserat på de afferenta signalerna från munhålan till hjärnstammen kan hjärnan kontrollera andning och sväljning samt muskulatur i ansikte, mun, matstrupe, diafragma, ner till magsäck, tarmar och ner till ändtarmen. Denna snabba bredbandsuppkoppling till hjärnan är avgörande för att kontrollera hela sväljningsprocessen och är också nyckeln till att nå människans livsviktiga funktioner som nämns ovan.

Hur hjärnan fungerar

Innan vi går vidare till de övriga sväljningsfaserna, beskriver vi här nedan mer i detalj hur bredbandsuppkopplingen till och från hjärnan fungerar.

I hjärnstammen, finns kärnan Nucleus Tractus Solitarius (NTS), en ”afferent kärna”. Den tar emot alla sensoriska uppåtgående afferenta signaler från munhåla och svalg för att skicka signalerna vidare till hjärnbarken eller direkt till det nätliknande systemet i hjärnstammen som heter Formatio Reticularis (FR).

I FR tolkas afferenta signaler från NTS och hjärnbarken för att sedan passera genom olika omkopplingscentum och därefter skickas vidare till de efferenta kärnorna:

  • Nucleus Ambiguus
  • Nucleus Dorsalis Nervi Vagi.

Dessa efferenta kärnor skickar i sin tur impulser vidare till olika muskler och körtlar – ”effektorgan” – som aktiveras. Hur det fungerar vid sväljning utvecklar vi mer i detalj här nedan.

I FR finns tre sväljningscentrum som är viktiga för sväljningen, men också ett flertal andra centrum för t.ex. kontroll av andning, kontroll av tuggning, hostning, kräkning, tarm- och blåstömning och kontroll av kroppshållning, ”postural kontroll” m.fl.

Fas 3: Den faryngeala fasen

Den faryngeala fasen, också kallad svalgfasen, är reflexstyrd.

När tuggan når den främre gombågen tar sväljreflexen över, vilket medför att struphuvudet (larynx) höjs och samtidigt, som tungan börjar sin tillbakarörelse framåt, faller struplocket (epiglottis) över luftstrupen och tuggan passerar svalget. Denna fas varar under 0,5-1 sekund.

Koordination mellan andning och sväljning

Koordinationen mellan andning och sväljning är viktig för att undvika felsväljning.

Andning och sväljning styrs från olika centra i hjärnstammen. Däremot styrs de muskler, som är aktiva under dessa funktioner från samma koncentrerade ansamling av specialiserade nervceller i hjärnstammen (kärnor). Detta innebär att ett par andetag, under sväljningen, styrs av sväljningscentrum. 

För att inte sätta i halsen måste personen kunna hålla andan i två sekunder, således dubbelt så lång tid som det tar för tuggan att passera svalget, den faryngeala fasen.

När orala fasen signalerar att en sväljning är på gång, andas personen in. På utandningen förs tuggan upp på tungryggen och utandningen avslutas med att personen håller andan i två sekunder.

Tuggan passerar svalget och andningen återupptas med en fortsatt utandning. Med denna utandning, som styrs av sväljningscentrat, förs aromer upp till näsan och når luktnerven, vilket har stor betydelse för lukt och smakupplevelsen. Först härefter, då 2 sekunder passerat andas personen in igen. 

Fas 4: Den esofageal fasen

Den fjärde och sista delen av sväljningsprocessen är fasen där maten transporteras genom matstrupen ner i magen.

Matstrupens, esofagus, längsgående muskulatur aktiveras, formar ett styvt rör och möjliggör att övre matstrupsmunnen, matstrupssfinktern – Posterior Esophageal Sphincter (PES) – slappnar av och öppnar sig för att släppa ner tuggan i matstrupen, samtidigt som den nedre matstrupsmunnen – Lower Esophageal Sphincter (LES) eller också kallad övre magmunnen – öppnar sig för vidare transport ner till magsäcken. Denna fas tar 7 sekunder

Matstrupen har förutom det yttre längsgående lagret av muskler även ett inre lager av cirkulär muskulatur. För transporten av tuggan ner till magsäcken, arbetar nu den cirkulära muskulaturen i sammandragande vågrörelser, peristaltiska vågrörelser. Dessa är även anledningen till att vi kan svälja trots att vi ligger ned.  

Muskelfunktion och transport av tuggan kontrolleras förutom av vagus-nerven, också av en förgrening av glossopharyngeus-nerven. Tillsammans bildar dessa nervbanor ett lokalt nätverk i matstrupen, Plexus Pharyngeus. I matstrupen finns två olika typer av muskulatur, tvärstrimmig och glatt muskulatur: 

  • Den tvärstrimmiga muskulaturen – är samma typ som vi har i armar och ben, så kallad skelettmuskulatur som fäster i skelett eller bindväv, är viljestyrd och kan tränas för att uppnå bättre funktion, styrka och spänst. Den arbetar snabbt men är inte så uthållig.  
  • Den glatta muskulaturen – är uthållig, men långsam. Den kan inte styras av viljan utan styrs av det autonoma nervsystemet, d.v.s. styrs automatiskt. Muskulaturen kan stimuleras via ett av de tre motorneuronen i hjärnstammen som skickar signaler till den glatta muskulaturen. Läs mer om detta under rubriken ovan: Signaler ner till muskler och körtlar leds via olika fiber.

Matstrupens övre tredjedel är tvärstrimmig, mellersta tredjedelen är en blandning av tvärstrimmig och glatt muskulatur, medan nedre tredjedelen är enbart glatt muskulatur.

De fyra nerverna i munnen

Tuggans eller dryckens struktur, smak, temperatur och kontakt med läpparna, kinderna, svalget samt tungans kontakt med gommen och främre gombågen, stimulerar känselnerverna i munhålan som sänder information till hjärnstammen, via ”sensoriska, uppåtgående afferenta nervbanor”. De fyra känselnerverna CN (cranial nerve) är:

  • Trigeminus (CN 5)
  • Facialis (CN 7)
  • Glossopharyngeus (CN 9) och
  • Vagus (CN 10)

De tre sväljningscentras funktion

NTS, i hjärnstammen, tar emot alla sensoriska uppåtgående signaler från munhåla och svalg. Från NTS skickas delar av informationen vidare till det första sväljningscentrat i hjärnstammen, medan andra delar av informationen fortsätter vidare upp till hjärnbarken för att bearbetas och därefter omkopplas ner till det första sväljningscentrat. 

Första sväljningscentrat

Här tolkas informationen från NTS och från hjärnbarken samt från svalget, ”farynx”. Om informationen tolkas som något som ska sväljas, t.ex. en tugga mat, skickas information vidare till sväljningscentrum två. 

Andra sväljningscentrat

Det andra sväljningscentrat sänder signaler till muskulaturen, via ”motoriska, nedåtgående efferenta nervbanor”. Här finns ett färdigprogramerat svar; ”svälj” eller ”svälj inte”, ett så kallat ”stereotypt muskelsvar”. Då något ska sväljas skickas svaret först till Nucleus Ambiguus (NA), en efferent kärna, som därefter skickar svaret att svälja till stora delar av sväljningsmuskulaturen via de motoriska, nedåtgående efferenta nervbanorna. Samtidigt skickas även impulser till ett tredje sväljningscentrum.

De fem motoriska nerverna som är viktiga för sväljningen är: CN Trigeminus, Facialis, Glossopharyngeus, Vagus och Hypoglossus. Som du ser är de fyra första både känsel- och motoriska nervbanor, som därmed sänder information både upp och ned från hjärnan.  

Tredje sväljningscentrat

Härifrån skickas information vidare till Nucleus Dorsalis Nervi Vagi (NDNV), en efferent kärna, varifrån signalerna går vidare till matstrupens, esofagus, muskulatur för att fullborda sväljningen och transportera tuggan ner till magsäcken. 

De två motoriska nerverna som är viktiga för matstrupsfasen, esofageala fasen, är CN Vagus och Glossopharyngeus. 

Viktiga signaler i nervbanorna

Nerverna kan liknas vid kablar som innehåller olika fibrer, så kallade motorneuron, för att leda signalerna vidare till muskler och körtlar.

I hjärnstammen finns tre typer av motorneuron, det vill säga olika fibrer som är viktiga för sväljningen: 

  1. Generella Somatiskt Efferenta (GSE) 
    ​Via dessa fibrer skickas signaler vidare till tungans och ögats tvärstrimmiga muskulatur, (skelettmuskulatur).
  2. Speciella Vicerala Efferenta (SVE)
    Via dessa fibrer skickas signaler till tvärstrimmig muskulatur i munhålan, tuggmuskler, ansikte, svalg (farynx), luftstrupen (larynx), matstrupen och diafragman. Notera att den neurologiska kopplingen till diafragman är något mer komplex. 
  3. Generella Vicerala Efferenta (GVE)
    Via dessa fibrer skickas signaler till körtlar, blodkärl och glatt muskulatur i matstrupen, magsäcken och ned till ändtarmen (rectum). 

Signaler via ovan nämnda motorneuron – fibrer: 

  • Trigeminus CN 5 – signalerar via SVE 
  • Facialis CN 7 – signalerar via SVE och GVE 
  • Glossopharyngeus CN 9 – signalerar via SVE och GVE 
  • Vagus CN 10 – signalerar via SVE 
  • Hypoglossus CN 12 – signalerar via GSE

Genom dessa omkopplingar i hjärnstammen triggas ett förprogrammerat samarbete igång mellan alla de 148 muskler som är involverade i transporten av varje tugga från munnen ner till magen.

Källhänvisningar

  1. Svensson, P. (2008) I Hartelius, L., Nettelbladt, U. & Hammarberg, B. (red.). Logopedi. Lund: Studentlitteratur.
     
  2.  Logemann, J.A. (ProEd) (1998). Evaluation and treatment of swallowing disorders. (2nd ed) Austin, Texas: San Diego College
     
  3. O’Neill, P.A. (2000). Swallowing and prevention of complications. British medical bulletin, 56(2), 457-65.
     
  4. Tibbling-Grahn L, broschyr 03 Svenska Dysfagiförbundet, Stoppar maten upp i bröstet när du äter? Mellangärdesbråck – En vanlig matstrupssjukdom i alla åldrar., (pdf).
     
  5. Kjellén G, Tibbling L. Manometric oesophageal function, acid perfusion test and symptomatology in a 55-year-old general population. Clinical Physiology. 1981; 1:405-15
     
  6. Ekberg O, (2011), Röntgendiagnostiska avdelningen, Universitetssjukhuset MAS, Malmö, Normal sväljning inclusive anatomi och fysiologi, (pdf). Hämtad 2015-12-05, kl 15.00, 
    http://media1.dysfagi.se/2011/06/svaljningssvarigheter.pdf  
     
  7. 1177.se, (2016), Muskler och senor, Hämtad 2016-09-20, kl 13.45, 
    https://www.1177.se/gavleborg/liv–halsa/sa-fungerar-kroppen/muskler-och-senor/