Mamma och dotter om sväljsvårigheterna: En story ur två perspektiv

Sväljsvårigheter påverkar inte bara den drabbade, utan hela familjen. Här får du samma berättelse, från två olika perspektiv.

Mamman: ”Vår dotter fick lida i onödan”

”Så här i efterhand inser jag att Klara nog haft sväljsvårigheter under väldigt lång tid. Hon har ofta klagat på en klumpkänsla i halsen som om något skulle sitta fast.

Inledningsvis tänkte vi inte så mycket på det, utan konstaterade mest att hon behövde längre tid på sig att äta än andra.

När problemen dock inte gav med sig i takt med ålder utan förvärrades, blev det uppenbart att något var fel. Klara började må alltmer illa, blev förstoppad samt fick värk i ena sidan under revbenet.

Äntligen fick Klara en diagnos

2012, efter oräkneliga turer inom sjukvården fick hon diagnosen celiaki. Det blev en lättnad. Vi fick äntligen något att förhålla oss till. Fast verkligheten blev en annan.

Trots att Klara åt glutenfritt fortsatte problemen. Det var enormt frustrerande. När problemen även gick ut över hennes stora passion skidåkningen, hennes frizon, blev det jobbigt för oss att stå bredvid och se hennes lidande.

Eftersom jag arbetar inom medicinteknik och har forskat är jag van att leta information, så ofta har jag legat sömnlös och letat fakta på nätet.

Jag visste att något var fel, frågan var bara vad. Men så dök minnet av mötet med forskaren Mary Hägg några år tidigare, upp i bakhuvudet. Vi möttes via jobbet och jag minns att Mary berättade om hur hon forskade runt sväljsvårigheter, så jag tog kontakt med henne.

Vi fick tjata till oss en sväljröntgen

Av min beskrivning att döma ansåg Mary Hägg – med förbehåll för att hon aldrig träffat Klara – att Klara led av mekaniska sväljsvårigheter. Efter samtalet tjatade jag till mig en sväljröntgen på sjukhuset, vilket mycket riktigt påvisade att Klara hade fördröja sväljreflexer. Vi beställde en IQoro per omgående.

Inledningsvis var Klara skeptisk och tränade bara sporadiskt, men när hon ändå började märka små resultat satte hon igång och tränade fullt ut.

Sväljningen går lättare och snarkningarna är borta.

Numera, ett drygt halvår senare, har värken i mellangärdet minskat betydligt och sväljningen går lättare. Därtill är Klaras högljudda snarkningar borta, vilket är en lättnad för en ung tjej som ofta sover borta med andra ungdomar på olika skidläger.

Vår dotter har precis börjat på skidgymnasiet i Lycksele och gör det hon älskar allra mest.

Klara ute i skidspåret

Klara ute i skidspåret.

Dottern har blivit väsentligt förbättrad

Hon är överlag betydligt gladare och mer harmonisk. Själva rädslan över att sätta i halsen kommer hon nog att få dras med en tid innan den bleknar.

Trots att vården kan se att hon numera är väsentligt förbättrad efter träning med IQoro, ifrågasätter man IQoros effekt. Det är upprörande, tycker jag.

Trots att vården – efter många turer – konstaterat att Klara har en fördröjning av sväljreflexen, har hon inte erbjudits någon hjälp för sina svårigheter, och trots att vården kan se att hon numera är väsentligt förbättrad efter träning med IQoro, ifrågasätter man IQoros effekt. Det är upprörande, tycker jag.

Så, om jag som mamma kan hjälpa någon annan familj i samma situation vill jag göra det. Det är många som lider i onödan. Tack vare mitt yrke vet jag hur viktigt det är att komma till rätta med problem likt dessa. Hade vi inte hittat den här forskningsbaserade behandlingen av egen kraft, hade Klara inte varit där hon är idag.”

Mamma Pernilla Abrahamsson, Umeå


Dottern Klara, 18 år: ”Min mage är mycket bättre nu”

Artonåriga Klara Abrahamsson i Lycksele går Naturprogrammet med längdskidåkning som tillval och siktet ställt på en plats i landslaget. Hon har länge lidit av sväljproblem, magont och sura uppstötningar, men med IQoro har problemen avtagit.

Att jag dessutom har slutat snarka är en bonus när vi är på träningsläger

– Det har blivit en rutin som jag vill fortsätta med eftersom jag mår så mycket bättre. Att jag dessutom har slutat snarka är en bonus när vi är på träningsläger, säger hon och skrattar.

Sura uppstötningar redan i tonåren

Även när Klara var liten hade hon problem med att svälja. Att tömma tallriken tog en evighet. Under tonåren led hon av magont och sura uppstötningar.

Hon fortsatte att gå till skolan, kämpade och bet ihop. Men i femtonårsåldern förvärrades besvären och familjen bestämde sig för att söka hjälp hos sjukvården.

En svalgröntgen bekräftade att Klara hade en långsam sväljningsprocess, ett tillstånd som det inte fanns några botemedel för. Klara försågs i stället med läkemedel för att neutralisera magsyran.

Träningen lindrade besvären

– Ungefär ett halvår senare kom mamma hem med en ’plast-mojäng’ – en IQoro – som skulle hjälpa mig, minns Klara och fortsätter:

– Jag var skeptisk. Men mamma är som mammor är mest. Hon tjatade på att jag skulle börja träna med den. Sagt och gjort, jag gjorde som hon sa. Töjde varje morgon, efter skolan och på kvällen. Efter bara någon månad hade jag mindre ont i magen och färre sura uppstötningar. Då blev det lätt att fortsätta.

Det är häftigt att den hjälper och att inga läkemedel är inblandade

– I dag är det inte helt bra, men väldigt mycket bättre! Min IQoro ligger bredvid tandborsten och nu kör jag två gånger om dagen, i stället för tre som i början. Om någon av mina vänner skulle berätta att de har liknande problem som jag hade skulle jag lätt rekommendera IQoro. Det är häftigt att den hjälper och att inga läkemedel är inblandade. Bara naturlig träning utan biverkningar.

Klara Abrahamsson, 18 år, Lycksele