Jenny hade sväljsvårigheter och klassades som anorektiker

Jennys sväljsvårigheter ledde till att hon rasade i vikt. Livet var som en mardröm där ingen lyssnade på hennes egen upplevelse av besvären. Inte förrän hon kom till Tal- och Sväljcenter på Hudiksvalls sjukhus.

”Problemen började för drygt ett år sedan med att jag fick sväljsvårigheter. Från de första symptomen till dess att jag knappt kunde äta gick det ganska fort. Varje måltid blev en kamp, ett hårt slag eftersom matlagning varit min passion.

Min omgivning trodde att jag hade blivit anorektiker.

Omgivningens reaktioner var tuffa. Jag jobbar ju som butiksbiträde på en bensinmack och träffar många människor. Först trodde folk att jag hade bantat, men när jag rasade över 20 kg i vikt blev jag tagen för att ha anorexia.

Mest kritisk var min egen familj. Visst, jag kan förstå deras oro, samtidigt blev jag ledsen över att de inte lyssnade på mig.

Jag fick ett hemskt bemötande och mådde riktigt dåligt

Jag ville verkligen äta men kunde inte. Livet var en mardröm och så här i efterhand kan jag inte förstå att jag överhuvudtaget orkade stå på benen.

På grund av dåliga erfarenheter från läkarvården tog det mig ett år innan jag beställde tid på Hälsocentralen. Det var ett fruktansvärt möte.

Läkaren hävdade bestämt att jag led av ätstörningar och bemötandet var hemskt.

Om jag mådde dåligt innan jag gick dit var det inget i jämförelse med hur jag mådde efteråt.

Jag var uppgiven och tom. Jag lyckades dock få till en remiss till röntgen, en kontraströntgen som inte visade någonting.

Vändpunkten kom och jag blev tagen på allvar

Jag resignerade och började förlika mig att mitt liv skulle se ut så här. Så blir jag plötsligt kallad till Tal- och Sväljcenter på Hudiksvalls sjukhus och mötet med teamet där. Det blev vändpunkten för mig. Äntligen blev jag tagen på allvar och fick ett underbart bemötande.

Under två timmar fick jag göra en massa tester som visade på hur dålig sväljkapacitet jag hade och hur försvagad min munmuskulatur var.

Jag blev så förbryllad över hur Mary Hägg kunde pricka in vartenda symptom jag hade. Under två timmar fick jag göra en massa tester som visade på hur dålig sväljkapacitet jag hade och hur försvagad min munmuskulatur var. Mary förklarade att jag drabbats av ett diafragmabråck.

Träningen förändrade mitt liv

När jag gick därifrån kände jag hopp. Jag fick med mig ett neuromuskulärt träningsredskap, en IQoro, med tillhörande träningsprogram som jag skulle upprepa före varje måltid. Mary hade sagt att det skulle ta några månader innan jag började märka resultat, men redan efter ett par veckor kunde jag äta vad som klassas som en måltid. Efter ytterligare en vecka var jag återställd. Overkligt, men livsförändrande.

Jag har återfått min vardag.

Vid mitt senaste återbesök hos Mary Hägg hade jag fördubblat alla mina testresultat och behöver numera bara träna med IQoro vid behov. Jag har gått upp i vikt, lagar mat och ser fram emot en resa till USA. Bara att ha återfått vardagen är oslagbart i sig.”

Jenny Bergman, 26 år, Njutånger